Jag behövde svar och nu fick jag de. Kanske inte de svaret jag hoppades på men nu vet jag iaf.
Vet inte vad jag ska ta mig till, känner mig lite smått panikslagen. De gör så fruktansvärt ont att veta. Jag ville egentligen inte veta så varför var jag tvungen att ta reda på de?
Har varit sjuk i över en vecka, förkylning och magsjuka. Kan ju säga att de blev en massa sängliggande. och en massa tänkande. De finns så mkt jag skulle vilja säga åt en viss person men när jag väl har chansen att säga nåt kommer inte orden ut. De är som att jag inte vill höra vad personen kommer att säga tillbaka så då är de lika att hålla käften..
Igår var jag och Oskar till sunderbyn, de gick hur bra som helst. Doktor I var nöjd med Oskar. Hon tyckte inte alls att man märkte att han var så tidigt född som han är. Han har inte börjat gå ännu men de kommer nog snart, inom några månader.
Och idag kommer Irina hem, roligt .. Oskar har nog saknat henne, får se om han känner igen henne.. Och om hon känner igen han! han har ju blivit så stor sen hon såg honom sist!
Jag vet att den här personen kommer att bli arg på mig när h*n märker vad jag har gjort men jag var tvungen, var tvungen att få ett svar.
Nä, nu ska jag ge mat åt Oskar och sen ska vi nog iväg på stan och köpa nå begravningskläder.. Inte de lättaste men nåt borde vi nog hitta..