Kan inte fatta hur fort veckan igentligen gått! Är ju redan fredag!
Och idag är de även 1 år sen jag blev inlagd på sjukhuset i Umeå.
De var en riktigt jobbig dag.. man var ju helt förtvivlad. Visste varken ut eller in!
Men jag trodde aldrig att Oskar skulle födas en vecka senare..
Nu när man tänker på tiden i Umeå så måste jag säga att dom på förlossningen och på neo var riktigt proffsiga! Visst var tiden på sjukhus riktigt jobbig. Deprimerad var man. Måste nästan säga att jag var lite självisk ibland och ville bara hem hem hem! Men då var de ju bara att tänka på sin lilla son som låg och kämpade för sitt liv..
Många många timmar har jag suttit vid Oskars kuvös och stuckit in mina händer i hålen på kuvösen bara för att få hålla om han. Han var så liten så han rymdes i mina händer.
Kan nästan inte förstå att han har klarat sig så bra?!
Om bara en vecka så fyller han ju 1 år!
Och man kan inte se på han att han är en prematur!
Han är ju inte lika stor som en 1-åring men de hinner han växa ikapp!
Nu vill inte Oskar att mamma ska sitta vid datorn nå mer!
Jag älskar dig min lilla guldklimp! Du är mitt allt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar