Igår kväll gick våran lilla Calle bort..
Det gick så fort, vi hann nästan inte dit.. Men jag hann få upp honom i min famn och där tog han sina sista andetag.. Jag är så stolt över honom för att han orkade kämpa så länge mot hans hemska sjukdom. Vi har ju vetat hela tiden att hans lungor va jätte sjuka och läkarna har sagt att dom inte tror att han kommer att klara sig men vi har väl inte riktigt vela tro på de.. Jag känner mig så tom.. Vet inte vad jag ska skriva ens.. Vill bara lägga mig ner och sova men de kommer jag inte att kunna göra.. tror jag ska lägga mig ner i soffan med älsk å kramas..
Älskar dig Calle, du kommer att vara saknad.. I mitt hjärta finns du alltid .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar